mialuttu - om kärlek i alla former!

Som jag nämnde i det tidigare inlägget så var det planerat att Julia skulle få operera sin hälsena (förlängning p.g.a. medfödda problem) i måndags. Det skall väl tilläggas att vi träffade ortopedläkaren som ska operera i januari 2014 så tid för operation har dröjt över 1 år - var det verkligen så det var tänkt med vårdgarantin????? Nåja, bättre sent än aldrig. Julia kom till mig på söndagkväll eftersom vi skulle upp tidigt. Fastande gick hon och la sig och vi ställde klockan på 05.45 så att hon skulle hinna göra den omständiga och nödvändiga tvättningsritualen. Vi var på plats på anastesimottagningen 06.45 enligt kallelse. Ungefär kl 08.30 kom läkaren och informerade om rutinerna och att det inte skulle behöva bli narkos men att hon hade valt att ta en annan patient före (det sas inget om att den patienten var i ett akut läge men så kanske det var) så Julias operation skulle flyttas till efter lunch. Inga problem men Julia las in på op2 och fick dropp. De gav hon också morfintabletter så att man skulle förbereda förhindring av smärtan efter operationen. Hon sov som tur var lite och jag åkte iväg ett tag. Väl åter så väntade och väntade vi men inget hände och de trevliga sköterskorna på avdelningen började misströsta lite men de hade inte gett upp än. Lisa kom förbi och hon hade inte heller fått någon som helst irritation och kl 15.00 var alla lite uppgivna och kl 15.30 kom beskedet att det blir ingen operation idag!!!! Trött och less så fick vi bara packa ihop våra saker och bege oss hemåt. Ny tid nästa torsdag och vi utgår från att det då blir operation direkt på morgonen men vi ska väl inte ta det för givet. Fick ju höra att tyvärr så är detta inte ovanligt!!! Det är svårt att inte bli förbannad när det rör min dotter och jag tyckte så synd om henne men det är ju värdsliga saker och hon har ju inte ont hela tiden så vi kan ju gott vänta men det värsta för henne just nu är ju att hennes pass på jobbet fördelats till andra eftersom hon sagt att hon inte kommer på jobbet p.g.a. operation. Nu förlorar hon en massa inkomst p.g.a detta men jag skrev ett krav till landstinget, tror ju inte att hon kommer att få någon ersättning men vill i alla fall protestera. Ja, ja - mamma får hjälpa till men nu håller vi tummarna för nästa torsdag!

 

Vill inte vara en sur kärring men det är svårt att inte tänka att i den privata sjukvården skulle inte detta ha hänt!!!

Mamma surtant;)