Jag vill känna att jag levt mitt liv!
Jag vill leva lyckligt för att jag är den jag är.......det är strofer ur Gabriellas sång. Det var länge sedan jag lysnnade på texten i den låten men nu har det blivit två gånger denna vecka - är det ett Omen?? Först så hörde jag den i kyrkan i söndags då jag var på Svensktoppsmässa och det var som att jag aldrig riktigt hört orden tidigare och nu så gick jag hem tidigare och då var det filmen "så som i himmelen" på tv och den är ju helt fantastiskt underbart och slutar med Gabriellas sång! Jag tar det som ett tecken!! Således så blir följande devis (eller egentligen så tänker jag ju så men nu är det mer på riktigt): Jag ska leva lycklig och vara den jag är och jag ska känna att jag levt mitt liv!!! Det här är ju riktigt riktigt lysande - nu känner jag inspiration till att ta tag i varje minut av mitt resterande liv:) Man måste sikta högt för att nå någonstans men just nu känns det verkligen som att jag är med i matchen (läs: livet). Vissa dagar får modershjärtat en sådan ömhet för sina barn att jag blir nästan "rädd". Tittade på kort som jag har uppsatta på väggen i kattrummet och fotade av två bilder på älskade Emily och Julia när de var små - jag la ut de på facebook så nu ska även ni som inte har facebook få se bilderna:
Liten Emily för 20 år sedan!
Liten Julia som bi på dagis för 14 år se´n!
Jag kommer ihåg bilderna som igår och hur jag kämpade med att sy denna bidräkt (jag är värdelös på allt vad som heter sömnad) som först Emily hade när hon dansade utklädd till ett bi. Jag fattar seriöst inte vart alla år har tagit vägen men jag blir så otroligt varm i hjärtat när jag ser på bilder som dessa och mitt hjärta svämmar nästan över av kärlek!!
Åter till verkligheten. Mat skall göras nu och ombyte till ridkläder för att skynda iväg till stallet och en omgång på hästryggen! Underbar avkoppling och träning....idag blir det iaf inte hoppning och det känns skönt:)
Livsbejakaren Anna Maria!
