Stugliv:)
Under veckan har det varit jobb som vanligt och jag har fortsatt med min sprängning av fettcellerna, det går väl sisådär men jag ska följa linan ut och återkomma med resultatet när jag är färdig. Det hände också en sak genom jobbet som gjorde mig oerhört besviken och jag kan inte riktigt köpa att man kan gå hur långt som helst för att få bekräftelse. Jag lämnar detta nu och tänker inte låta den dåliga energin ta åt mig utan vi fortsätter med positivt tänkande och jag säger bara KARMA <3
Eftersom Robert tagit upp fina Jonna till Umeå så blev vi typ beordrade att lämna lägenheten och bo ute i stugan. Det var ju inget konstigt med det utan skönt att få vara här i fyra nätter. Vi har haft det jättemysigt och jag har varit så huslig att jag fattar inte vad som hänt. Jag städar, tvättar, gjort köttbullar, bakat och insett att detta kommer att bli min framtid; åka runt till alla våra barn och hjälpa dem med allehanda hushållssysslor:) Sämre kan man ju ha det i livet! Det är väl inte riktigt aktuellt än men känns som en inte helt orimlig framtidsverksamhet!
I vart fall så njuter vi och inte minst vår kissemisse som älskar att vara här - nu då vi inte fick någon vinter så kan han springa ut och in som han vill - det är mysigt att se. Vi gick nyss ner till havet och oj vad jag saknade Zigge för han blev som en valp på nytt direkt när vi kom ner på Klössand - måste skaffa hund snart igen;)
Nu kommer snart Robert och Jonna på middag och det blir hemmagjorda köttbullar, stuvade makaroner med en apelsin-/chokladsockerkaka till efterrätt:) En natt till och sedan blir det jobb igen. Vi skulle verkligen kunna flytta ut hit men jag tror att vi väntar något år till - vi har det ändå så bekvämt med att bo inne i stan och så nära till jobbet.
Måste väl också rapportera om vår skoter som nu står på gräsmattan och skrattar till oss. Tänk att jag i flera år velat att vi skulle köpa skoter för att kunna köra ut på havet och ha mysiga vårvinterstunder. Nu då vi gjorde slag i saken så lyser vinter helt med sin avsaknad men den kommer väl åter nästa år får vi hoppas.
Ha en underbar söndag och så kämpar vi en vecka till innan det blir helg igen. Jag och min kompis Eva ska ha "styrelsemöte" om en träningsmånad på onsdag och det känns som att detta är nödvändigt för att komma igång. Jag promenerade i tre dagar och känner nu kraftigt av en hälsporre - motion verkar inte vara min grej;)
KRAMAR från en mycket nöjd medelålders människa!
Kommentarer
Trackback
